Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
vud. Se, Måns han visste ett knep, som hans morfar lärt
honom, varigenom han kunde bli lika klarsynt som hästen.
Den formeln skulle man säga sju gånger i rask följd och
därefter lyfta litet på hästens seldon och titta genom rem-,
tyget, så kunde man se allt som förborgat var. Måns hade
visserligen inte förut prövat knepet, men morfadern hade
gjort det, ty han hade en gång råkat i en liknande
situation som den, vari Måns nu befann sig. Även för honom
hade hästen tvärstannat och inte rört sig ur fläcken, men
när han läst besvärjelsen och tittade genom seltyget fick
han se två käringar, som befunno sig mitt på vägen, bara
ett par tum framför hästens framben, och de slogs allt
vad de orkade. Gubben befallde dem med fast stämma att
ge sig ur vägen, men när han åter tittade genom seldonet
så slogs de lika förbittrat. Då drog gubben sin kniv ur
slidan och kastade den rakt på käringarna, precis som ett
spjut, för han visste att stål bet på vad otyg som helst.
Så fort han kastat kniven skyndade han sig på nytt att
titta genom seltyget och såg då att kniven fastnat i baken
på den ena käringen och hon sprang bortåt vägen, under
de vildaste grimaser. Den andra käringen var försvunnen.
I samma stund fortsatte hästen utan uppmaning. Vägen
var fri. Men kniven fick Måns morfar aldrig se röken efter.
Den behöll trollkäringen eller vad det nu var för en.
Allt detta kom Måns ihåg och beslöt att göra likadant.
Nu strök han hästen över huvudet och sa:
— Vänta du, så skall vi allt få vägen fri.
Så läste han besvärjelsen och tittade genom seltyget.
Jo minsann, vad han fick se! Det var inget konstigt att
hästen stannat, så mycket som befann sig 1 vägen! Först
och främst såg Måns den gamla kvarnen som legat vid
Skvaltbäcken, men som varit nerriven i många år. Och på
vägen, alldeles framför den plats där han nu befann sig,
rörde sig en folkmassa. Det var gamla gubbar och unga
drängar, men alla klädda i gammaldags, konstiga kläder.
De viftade med armarna och pratade i munnen på
varandra. Måns hörde inget, men han kunde se att läpparna
rörde sig på gengångarna. Förmodligen var det en häftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
