Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ning ble dä också efter noter. Blom sto lugn å tog emot,
för han vesste ju mä sej själv att dä han gjort va inget
farligt å skället tyckte han nog att han torde ve.
Förresten så sto Blom där å funderade på spektakel, å han bara
väntade på att majorn skulle ha skällt ut. Si, dä va så
mä Seger, att feck han tömma ut sin vredes galla rektigt
i botten, så ble han likasum lite utpumpad efteråt & då
kunde också en underordnad göra sej en sumla roligt på
hans bekostnad, för feck han en gliring se’n han vräkt ur
sej allt va han hade å säja, så ble han likasum skamsen.
Blom sto där å teg å när Seger skällt så att han inte
orkade mer, sa han: ;
— Nå, korpral Blom, har du något att anföra till ditt
försvar?
— Nää, svarte Blom, eftersom ja inget ont gjort, har
jag inget å försvara heller, men um dä ä så, att majorn
inte orkar skälla mer nu, så kan ja tala om att ja har ett
helt getingabo leggande här utaföre dörrn å om majorn
vell, ska ja bära in’et, så att majorn får ta en extra
frukost. Dä kanske går lättare å fortsätta se’n.
. Så pass vanvördigt skulle ju ingen annan än Blom
vågat tala till en överordnad, men han passade ju också på
att säja dä i rätta ögonblecket, för majorn hade skällt så
pass, att han inte orka mer, å när han nu ble påmind om
dä där mä getingen, som han förstås snappat upp förut,
så sjönk han ihop. Ja, han geck tell å mä så långt, att han
räckte Blom en riksdaler & sa:
— Du är en gammal filur, du Blom, men bättre soldat
än du finns inte. Ja va kanske lite för häftig, men låt nu
det här stanna oss emellan och säg inget om getingaboet,
så låter vi allt vara glömt. :
Majorn kände sej skamsen, si, å velle ha’t nertystat,
men Blom tala ju om’et i alla fall, förstås, men dä feck
nog aldri majorn veta.
Så brukade gubben Öst sitta där och berätta medan
han åt eller drack sitt kaffe. Han tog sig alltid god tid,
men sedan mat och kaffe var njutet och ”tuggesnuset”
kommit mellan läpparna tog Öst avsked och gick vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
