Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
köpa gården, han betalade gärna fem tusen mera, bara han
fick den tillbaka. Men nu voro ej herrarna så snälla längre.
De hotade Jan Erik med vräkning, om han ej genast
flyttade, ty tillträdestiden hade ingått utan att den gamlé
ägaren lämnat sina rum i mangårdsbyggnaden. Han fick
väl försöka hyra sig ett husrum.
x
Skogen på Jan Eriks storskog var en saga blott. Kalt
och övergivet stod berget där. Ris och grenar lågo
överallt på marken, så att det var nästan omöjligt att ta sig
fram. Åter hade gården bytt ägare. Den nye måste nu
rödja och plantera skog. Det skulle dröja mer än en
mansålder innan där åter skulle bli avverkningsbar skog. Han
hade dock köpt gården mest för jordens skull. Kanske
skulle hans son få se höga, mäktiga furor och granar växa
där nu endast ris och bråte fanns. Kanske då åter
himmelens fåglar kunde söka skydd under mäktiga kronor.
Eskil Jönsson hette den nye ägaren. Han hade arbetat
sig upp från det han varit dräng och till det han nu kunde
köpa sig en egen gård. Kanske han fått betala bra, men
han skulle täckdika jorden och skaffa sig många och rika
skördar där. Jönsson fick snart höra talas om Jan Erik,
gårdens forna ägare, som nu hyrde en lägenhet i
grannbyn. Man berättade att han blivit litet konstig, när han
sett sin kära skog skövlas. Hur han för varje dag blev allt
mer grubblande och nu måst söka läkare för en svår
sjukdom. Kanske skulle han aldrig överleva.
Och en dag kom budet om hans bortgång. Han hade
sörjt sin kära skog och sin sd så att han blivit dödligt
sjuk ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
