Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
ett naturbarn som såg det vackra och fagra 1 naturen. Hon
blickar ut i den tysta och fridfulla natten. Skogen stod vit
och ren. Den stod som en skyddande mur, den var
underbart vacker i sin vita vinterskrud, tyckte Kajsa-Lena.
Vargtjuten är det enda som störde stillheten. Han håller
till bortåt Uvberget, tänker Kajsa-Lena. Där trodde man
att trollen hade sin boning. Kajsa-Lena skrattar för sig
själv. Hon trodde inte på trollen. Nog hade hon hört
berättas om att trollen i Uvberget ofredat människorna, bytt
sig till deras barn mot sina lea trollungar, men hon ställde
dessa historier till sagans land.
Kajsa-Lena går åter in i stugan och natten förflyter.
Då solen steg upp i öster fick den utvakade Kajsa-Lena
gå till morgonsysslorna och husbonden, utvilad och stark,
tog hennes plats vid pannan, där den kära juldrycken
bryggdes ihop. Inte bekymrade det honom att pigan fick
försaka vila och sömn. Han tänkte mera på de
glädjestunder drycken skulle ge honom och hans vänner under den
kommande julen. Att det fanns fattiga svältande
backstugosittare som led brist på potatis och bröd, ägnade han
inte en tanke, Slikt folk umgicks han inte med, det var
endast då han hade något arbete som han behövde ha
utfört. Då sände han någon av tjänstefolket att buda dem
till gården.
| Tiden rullade iväg och det blev jul. Kvarnagårdsfolket
höll styvt på tidens seder och bruk. I arla morgonstund,
julafton, spikade de upp de gamla julbonaderna, vilka voro
målade i Västboås, Vrå och i Gyltige. Klockan tolv togs
vagnar, slädar och annan redskap bort från gårdsplanen
och uppsattes fågelkärven. Klockan två doppades i
grytan. Allt gick programenligt. Det var högtid och ro, till
och med Kajsa-Lena kände julfriden smyga sig in åt
sinnet. Hon tänkte på hemmet, på far och mor. Väl visste
hon att dessa inte fingo sätta sig till ett så välförsett
julbord som hon. Men först och sist smög sig tanken till
Glans, som hon skulle få träffa vid kyrkan, julottan. Och
så såg hon framför sig nästa julkväll, som hon hoppades
få fira ute på Sjöbergatorpet. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
