Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Kajsa-Lena träffade sin Glans vid julottan. Efter att
ha växlat några ord, skildes de och gick var och en till
sitt. Och julen gick, vinterdrivan smalt, våren kom med
löv och grönska, efter den en strålande sommar. Under
slit och släp gick tiden och snart började höstvinden att
skaka bort sommarens fägring.
Då flyttade Kajsa-Lena. Först hem till föräldrarnas
torp och sedan, då hon och Glans blivit sammanvigda,
flyttade de nygifta in i det lilla soldattorpet i skogen.
Inte blev där något överflöd, men Glans var ”trävänd”
och snickrade ihop en säng, ett bord och några stolar.
Köksattiraljen hade de skaffat förut, den hade de ropat
in på auktionen efter Lena på Kullen. De behövde så litet
då de ägde en så rik och varm kärlek.
— Hä bo vi löcklia å glaa å hä rå vi oss själva, sa den
alltid nöjda Kajsa-Lena.
Och Glans såg med kärlek på sin gumma, som flinkt
rörde sig i det enkla och torftiga hemmet.
Glans och hans gumma fingo ett långt liv, rikt på
kärlek. In 1 det sista höll de ihop. Smått var det om
brödbitarna, helst då barnen voro små, men Kajsa-Lena kunde
arbeta som en hel karl. Hon vävde, spann och stickade,
hon var med Glans i skogen, hon skötte grisen och kon
och de hade det bättre än många andra av det fattiga
folket. Glans tjänade kronan i trettio år, sen fick han en liten
pension. Hans pojke friköpte torpet och blev de gamlas stöd
på deras ålderdom. När Glans vid 80-års ålder bäddades
ned i jorden var Kajsa-Lena gammal och värkbruten, men
ung och frisk till själen. Fyra år senare fick hon sin
vilokammare i hembygdens jord. Hela sitt liv hade hon
verkat i sin socken. Hon var en hembygdens dotter. Aldrig
hade hon åkt på ett tåg och aldrig varit i en stad. Någon
skola hade hon ej heller gått i. Men hon lärde sig i alla
fall läsa och var väl hemma i sin kristendomskunskap.
Katekesen kunde hon från pärm till pärm och de flesta
psalmerna kunde hon sjunga. Till kyrkan gick hon och
Clans så länge de orkade. När ålderdomen gjorde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
