Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
på en lista med vilken gesällen sedan fick gå ronden till
alla garvaremästare i staden och söka anställning. Kom
han därefter igen till åldermästaren med listan
fulltecknad, gav denne honom ”skänken”, men om något namn
fattades uteblev gåvan, eftersom det då kunde
misstänkas att sökanden blivit erbjuden arbete men ej godtagit
anbudet.
Ceremoniel.
Vid inställelse hos en mästare skulle den sökande stanna
vid dörren, sträcka fram boken och säga ”gesäll”. Det
fanns vissa föreskrifter beträffande klädseln så att mäster
redan på ett tidigt stadium kunde avgöra om han hade att
göra med en verklig gesäll eller inte. Bland annat skulle tre
knappar i den obligatoriska långrocken vara knäppta. Var
mäster av någon anledning tvivelsam, petade han sig
liksom i tankarna, med tummen i vänstra örat. Sökanden var
då skyldig att nämna ”grusen”, garvarnas speciella
lösenord, som lärlingen fick då han erhöll gesällbrevet, och som
inte yppades för någon utomstående.
Kunde främlingen nu repetera ”grusen” så var allt väl,
varom icke var det nog bäst att han lagade sig undan.
Hade han fått ”skänk” av stans mästare i yrket, gick han
vidare till åldgesällen, som gav honom motsvarande gåva
för de ogifta gesällernas räkning. De, som hade familj,
voro befriade från bidragsskyldighet. Dessutom skulle
sökanden ha mat och husrum gratis under ett dygn.
Men det gällde att ha rent mjöl i påsen. Framförallt fick
det inte förekomma det allra minsta lilla trassel
beträffande ärligheten. En gesäll kunde vara (och var rätt ofta
också) en svår fyllbult och slagskämpe. Sådant räknades
inte så noga med, men hade han stulit aldrig så lite var
han för alltid utstött ur kamratskapet. Sådant ”gick med
gesällposten” och ett ont rykte flyger fort.
Det fanns gesäller, som föredrogo att fortsätta detta
kringflackande liv år efter år. De togo endast kortvariga
konditioner och voro för det mesta på resande fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
