Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
emellanåt ha hjälp med att bära is och dessa uppdrag voro
mycket eftertraktade av garveripersonalen. Betalningen
utgick nämligen i form av oinskränkta kvantiteter öl jämte
några stadiga supar per man. Nu fanns det ett par
gesäller, vi kan kalla dem Andersson och Pettersson, som
brukade turas om med detta kyliga men välkomna arbete.
Andersson gick sin tur och kom tillbaka fullständigt
plakat. Pettersson skrattade ut honom och menade att
den som inte stod papp för några supar var skräp till karl.
”Nästa vecka är det min tur, och då ska du få se på
mannen som tål vad han får”, skroderade Pettersson.
Nästa vecka kom och med den Petterssons tur att bära
is. Han återkom till oigenkännlighet besupen, under
bogsering av en bryggardräng. Pettersson kunde dock inte
undgå att märka kamraternas — enkannerligen
Anderssons — Öppet visade munterhet och fann det nödvändigt
raed en förklaring.
”Ni ska inte tro att jag är full — det är jag visst inte
— men jag fick ett isblock på benet och slog mej så illa,
så jag måste ha hjälp för att ta mej hem.”
”Stackars dej”, beklagade Andersson, ”lägg dej på
sängen, så ska jag slå om ett förband åt dej.”
Pettersson, rörd och tacksam över så mycken omtanke,
lade sig under suckan på vilolägret. Kamraten blötte en
säck, applicerade förbandet och mottog den skadades
tacksägelser. Det lindrade så skönt, tyckte han. Varpå
Andersson gick ut och tillkallade hela personalen, som
fick ogement roligt. Förbandet var nämligen anbringat
utanpå den fridfullt slumrande Petterssons högra
stövel. — — —
Vid samma garveri fanns en ”arbetskarl” (icke
yrkeslärd medhjälpare) som hette Jonas — en jätte i längd och
styrka. I vanliga fall var han den fredligaste människa
under solen och var inte farlig när han fått sig en
florshuva heller, om man bara besvarade hans hälsning
ordentligt. Men om hälsningen blev obeaktad bjöd Jonas
ögonblickligen på stryk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
