Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
I staden fanns också en bagarmästare, som var något
av en snobb i klädedräkten och mäkta högfärdig. Han
gick oftast i hög hatt, även till vardags, när han var ute
på promenad. Så en dag möter han den något lummige
Jonas, som artigt hälsar goddag. Bagarmästaren går stram
och högmodig vidare, utan att låtsas om hälsningen. Jonas
fattar eld, rusar ifatt honom och ger honom en ”dagsedel”,
som förvandlar bagarens fina, höga hatt till en illa
medfaren chapeauclacue och skickar dess ägare i gatan.
”Hjälp! Hjälp!” skriade den slagne.
”Behöver du mer än min hjälp”, undrade Jonas. ”Tror
du inte att jag ensam kan lära dej hälsa på folk?”
En annan arbetskarl som hette Lasse, var analfabet. I
närheten av garveriet låg en krog, där garvare av alla
grader hade kredit. Vanligen gjordes deras affärer med
krogvärden upp per vecka, men det kunde också hända
att det dröjde ända till en månads tid, och då utskrev
krogvärden räkning. Smet någon i laget, vilket hände mycket
sällan, betalade kamraterna, och gjorde upp med
vederbörande sedan.
Lasses gumma var ilsken på att gubben söp. En dag
kommer en av gesällerna med ett brev till Lasse och
uppger sig ha bekommit det av ”en frylebonne” (från Fryle
socken).
”Si dä va rart”, log Lasse, ”kan unnra vem dä ä ifrån.
Ja måste ta hem’et te kärringa, så får ho läs’et för mej.”
Eftermiddagen kom Lasse tillbaka, snopen och arg, ty
det var en krogräkning...
De vandrande gesällerna kunde ibland komma
fullständigt utblottade till en mästare och få kondition, men man
skulle aldrig döma ”hund efter hår” i dylika fall.
Till det omtalade garveriet kom en gång en finne och
fick arbete. Han var så trasig att han första söndagen
inte kunde visa sig ute och inte heller gå med till den
gemensamma middagen hos mäster, utan förebar sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
