Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
han låtit resa på kullens krön. I stället för armodets slitna
lumpor bar han nu en scharlakanskappa, halskedja,
silverstickat livbälte och snett över bröstet svepte en gul rem,
som bestuckits med några bjällror. Seende hur grannlåten
blänkte mot törblosset blev han glad och tänkte:
— Nu slår jag dem med häpnad. För mig är befrielsens
stund inne. Bättre strida med andens svärd än få blod på
värjan.
Mörkret låg tungt över helgedomen. Intet människoljud
hördes, inga facklor syntes. Brydd över tystnaden gick
han intill stapeln. Med blosset i ena handen och dragande
i tåget med den andra lät han klockan sjunga ut sina
manande toner över snöiga vidder och islagda vatten.
Inkommen i vapenhuset tände han ett ljus och kastade
ut blosset. Så gick han stora gången fram, satte ljuset
på altaret, knäppte händerna och knäböjde. Efter en dryg
kvart steg han upp och kastade frågande blickar i det
tomma rummet.
— De lystra inte till min kallelse. Det är nu tredje
sabbaten jag manat dem. Ingen vill träda genom dessa
portar. Till och med i denna heliga natt låter de trotset
förtaga själen, sade han med en suck och satte sig.
Då han bidat en timme, började ljuset flämta. Lågan
» vår döende och nådde stakens mynning. När veken falnat
ner, lämnade han helgedomen och gick hem.
&
En midnatt, mellan jul och nyår, steg Eremiten upp. Då
paltorna kommit på, kastade han en skinnsäck över axeln,
som var fullstoppad med täljspån och töreknabbar.
Utkommen satte han rätt ner mot sjöstranden och styrde
ut på det glatta, vindstrukna isgolvet. Hunnen till andra
sidan stack han in i skogen och fortsatte upp mot byn.
Framkommen till den skröpliga stavkyrkan stannade han,
såg sig omkring och lyssnade. Inga missljud hördes.
Människorna njöt nattens ro i sina bofälliga hyddor. Marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
