- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
36

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

var snöfri, en valen nordan susade sorgset kring grifterna
och tunga moln drev hotande över fästet.

Tyst, som på kattassar, smög han fram utmed
kyrkväggen. Kommen mittför koret tömde han säcken. Då
täljspånen bäddats intill kupstaven, och knabbarna ställts
på lut som vid milsättning, tog han stålet och flintan, slog
eld och tände. Och seende lågornas snikna tungor, som
girigt slickade fast i timret, hastade han från platsen.
Kommen ner på sjön vände han sig om. Himmelsrodnaden
liknade en soluppgång och lågorna kastade upp över
skogstopparna.

Inför synen blev Eremiten glad och utropade:

— Detta är också botgörelse! En helig eld. I askan
skall de se sin ondska.

Året efter, några dagar före jul, klappade prästen på
Eremitens dörr.

— Vems ärende går du? mullrade en röst ini hyddan.

— Guds och folkets, svarade sökaren.

Eremiten öppnade, såg allvarligt på prästen och
befallde:

— Tala då, som det höves en Herrans tjänare!

— Den stora högtiden är nära. Låt oss tåga in i din
kyrka och fira den heliga nattens tilldragelse. Detta är
min och folkets önskan. Vårt tempel är till stoft,
fattigdom, tvivel och ondska tynger själarna. Dryg tid
kommer att gå innan ny kyrka kan höja sig däruppe över det
kolnade gruset.

Eremiten rätade på sin resliga gestalt, hävde upp
bröstkorgen, intog en stolt hållning och svarade:

— Ödmjuk bön skall ej bli ohörd. Träd in i fridens
gårdar! Tre gånger har jag manat er komma, men klockan
kallade förgäves. Därför slog Herren er. Hans straff var
hårt. Kommen! I julenatt står portarna öppna.

Prästen tackade och gjorde tecken att gå.

— Vänta! Det var något mer, sade Eremiten och drog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free