- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
48

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

hö, och Agust och Petter läto sig väl smaka av
matsäcksskrinets innehåll, av ost, bröd och brännvin.

Här på ”Stötens” hade samlats folk från alla håll och
kanter. Här satt Melker i Surahalla och sålde handsmidda
hästskosöm för sex skilling omgången. Här var ärliga
bönder, och här var tattarepatrask. Alla skulle de bevista
Värnamo marknad dagen därpå.

Och redan innan solen förgyllt trädtopparna var
marknadslivet i full gång. De som hade oxar sålde dessa först
och sedan började stutaffärerna. Petter sålde oxarna, och
gick sedan och tittade efter ett par lämpliga stutkalvar.
Detsamma gjorde Agust, och det var en god stund sedan
de med rödmosiga anleten efter köpeskålen skiljdes åt på
”trädan”.

Just som Agust gick där och spankulerade,
tvärstannade han, ty han hade fått syn på Brita i Svanaholm,
som stod där och kliade ett par stutkalvar på nacken.

”Å kors, är det du Britta”, utbrast han och skyndade
fram till henne. Brita vände sitt rosiga ansikte mot
honom, och hon tycktes bli lika glad som Agust, då de sågo
på varandra.

”Nu följer du med till kaffekro’an, Brita, så skall jag
bjuda på kaffe, och så får vi talas vid lite — det var så
länge sen vi träffades.”

På grund av de många kaffegökarna såg nu Ågust ljust
och glatt på tillvaron, men Brita såg istället en smula
vemodigt på Agust.

”Det går nog inte för sig. Vi får nog inte talas vid mera
än vi gjort”, sade hon. ”Jag vet vad dina föräldrar ha
beslutat. Men”, tillade hon, ”du har då jämt varit så
gement snäll mot mig, så jag skall tala om en sak för dig.
Jo, ser du, far din har tänkt köpa de här stutkalvarna av
min husbonde. Han har sagt att de gått från ”Kullarp”
i dag, och jag fick inte visa mig så länge far din var här,
för då hade han ju förstått att min husbonde ljög.
Stutarna är ju från Sunnerbo, vet jag, och nu skall jag stanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free