Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
och se efter dem medan de båda gubbarna äro iväg och
dricker köpeskål.” |
”Tack ska du ha för du sade detta, Brita. Bara nu inte
far redan har köpt dem”, sade Agust begrundande och
såg bortåt det håll, varifrån gubbarna skulle komma. Men
just i detsamma kommo dessa framstickandes strax invid.
Ganska vingliga i benen voro de, och de pratade karlaord
med höga röster. Tydligen var ännu inte stutaffären
uppredd. Britas husbonde sträckte ut handen, och Petter var
så nära att ”slå till”, då Agust skrek så att det rungade:
”Far, stutarna äro från Sunnerbo”...
Detta var nog.
Petter såg skelögd och ilsket på sin följeslagare, utan
att kunna få fram ett ord. Men denne blickade istället bort
till Brita, som inte hunnit tillräckligt långt undan.
”Jasså, är det du din satunge, som förstört affärerna
för din husbonde”, skrek han, ”jag skall lära dig...”
Och så rusade han mot Brita med sin krycka i högsta
hugg för att slå till henne. Men då dängde Agust till. Och
detta gjorde han med sådan kraft och med sådan
träffsäkerhet, att den vildsinte husbonden hamnade bland
klövarna på sina stutkalvar, vilka i förskräckelsen gåvo
honom några välriktade sparkar.
Det tog en liten stund innan han kom på benen igen.
Men då var det Brita som fick sin dom.
”Inte en dag längre får du vara under mitt tak”, skrek
han.
Brita började storgråta. Hon visste vad det betydde för
en jänta att bli avskedad från sin tjänst. För den som
blivit avskedad före tjänsteårets utgång var det helt
enkelt omöjligt att få någon tjänst. Detta visste som sagt
Brita, och gråtande tiggde hon nu husbonden att få
fortsätta tjänsten — till och med helt utan lön. Men han ville
inte alls höra på henne, utan gav henne istället en knuff,
så att hon slog mot en vagnshäck intill.
Petter stod tyst och såg på, men då han talade vände han
sig till Brita.
4, — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
