Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d4
den var huvudlös, och de voro fullständigt övertygade om,
att det var Pelle, som nu kom för att utkräva hämnd på
byborna för all den orätt de gjort honom.
När de båda förskrämda männen kommo hem med
oförrättat ärende, blev det en faslig villervalla i byn.
Kyrkvärden, som var äldst, måste ge sig iväg till prästgården
och be kyrkoherden gå med till Sjöhagen. Det var nästan
alla byns manfolk med lyktor och kyrkoherden i spetsen,
som mitt i natten tågade ner till Sjöhagen. Kyrkoherden
förstod, att bönderna voro behäftade med ett sjukt
samvete, och han beslöt att ruska detsamma så gott han
förmådde. När de kommo fram, sade han:
— Om det är någon av eder, som har varit svår vid
Petter, medan han levde, så är det ett tillfälle att
försona det nu. Petter har inte gjort mera ont i hela sitt liv
än gett en örfil, och kanske att den som fick den har
förtjänat både den och många fler.
Det var ingen av manfolken, som anmälde sig, men
prästen, pekade ut några av de gamla och befallde dem att
ta likkistan med sig in och lägga Petter i den. Själv hade
han en lykta i handen, och gick fram och öppnade dörren.
Då ryggade manfolken tillbaka och trampade varandra på
fötterna, men så hördes prästens stämma:
— I måtte allesammans ha ett skuldbelastat samvete.
Ser I inte, att det hänger ett nytt vitt nät på förstuväggen,
och det I i er rädsla gjort till spökets armar är landgången
till en stor ryssja, som är upprullad på en stake.
Då skämdes allesamman, och det var ingen, som knotade
över att hjälpa till. Det blev dager, innan Petter kom i
jorden, men då höll prosten ett tal, som lät Östervikarna
se sig själva i sanningens ljus. I Sörby hade Pelle skaffat
"sig många goda vänner, och den dagen han jordfästes var
hela Sörby vid graven. Många av dem hade haft roligt åt
spöket, men efter prostens tal var det ingen som skrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
