Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josef Högstedt:
Spelmans-Johannes.
Spelmans-Johannes sitter och grubblar,
finner sitt liv så tomt och trist.
Åren, som gått, ha endast lämnat
några fåror i vissnande huden,
litet silver i tunna lockar,
höstlig svalka i hjärtats floder
och en känsla av skuld och brist.
Sakta han öppnar sin näverdosa,
tar sig en ny, försvarlig pris,
rynkar pannan och kliar sin haka,
spottar en stråle i riktning mot spisen,
återtager sin sysselsättning:
bindande kvastar av ris.
Där ute har våren kommit med sippor
och duniga majdagsskyars tåg.
För varje minut det sväller och sjuder
kring backar och hult, i knoppar och mossa,
och solen famnar, smeker och väcker
det liv, som nyss uti drömmar låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
