Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Kom det inte en häst springande? Jo, det kom en häst i
galopp. Vem kunde det vara? Flickan stod stilla. Hästen
kom närmare, kom på stigen, som ledde in i skogen till
gården, där ynglingen med det mörka håret bodde...
Och se! Där kom en ryttare framstormande. Han satt
framåtlutad och manade på hästen, som sprängde fram
i vilt galopp. Det var en yngling, en yngling i mörkt hår,
som fladdrade. Ja, det var han från gården där inne i
skogen. Märi ropade till — han upptäckte henne och
stannade hästen och hoppade av. Hon föll gråtande i hans
famn.
— Jag är sjuk, dödligt sjuk. Jag smittar dig, snyftade
hon fram med ansiktet tryckt mot hans bröst. Hon kände
hur hans hjärta bultade hårt, inte av feber utan av den
häftiga ridningen.
— Men jag är inte sjuk, men ensam. Och du får inte
dö ifrån mig. Hör du det! De andra lever och har dragit
till andra trakter. Jag tänkte följa med dem. Men jag
visste, att du fanns här och kanske väntade på mig. Och
nu skall du följa mig. Vi rider bort, långt bort, in i
ödemarken, bygger oss en stuga, lever och dör där i
ensamhet. Vi skall leva, där inga andra människor finns. Vill du
det?
Hon såg upp i hans mörka ögon, såg i dem livet, som
inte döden ännu fått någon makt över. Men hon var sjuk,
hade inte hans friska ögon. Hennes var matta, höll på att
slockna. Han tryckte henne hårt intill sig. Deras hjärtan
bultade.
— Jag vill följa dig, svarade hon sakta och nästan
viskande. Och då kände hon, att livets kraft strömmade in
i hennes hjärta. Den kom från honom som fyllde hela
hennes varelse. Hon kände, att livet vann över döden.
Kärleken, ungdomen, livet segrade. Hon log, när deras heta
läppar möttes. Nu kunde ingen skilja dem åt. Han bar
henne ner till sjön och badade hennes panna med vatten.
— Känner du dig bättre? frågade han.
— Ja, mycket. Nu skall jag leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
