Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ST
Länge sutto de unga kvar på stenhällen och talade lågt
med varandra.
Niklas reste och tiden gick. Något brev kom inte till
Torborg och det hade hon inte heller väntat. Hon tvivlade
inte på hans trohet, men hon började nästan frukta för
att denna hans trohet skulle föra dem i olycka. Hon
började allt tydligare föreställa sig att han måste vara en
annan människa när han återkom, och hon kände sin egen
underlägsenhet tryckande som en mara. Hon fruktade för
det ansvar hon som Niklas hustru måste ikläda sig och
rädslan för att hon inte skulle kunna fylla sin uppgift vid
hans sida tärde på hennes själ och gjorde henne
grubblande.
Människorna sågo på henne och viskade sinsemellan:
— Det kommer inte att gå väl för Torborg. Hon är av
för klent virke, hennes själ orkar inte rida ut detta grubbel.
De som sade så hade nog rätt. Torborg var inte
densamma som förr. Hon sågs aldrig skratta eller le och
arbetet intresserade henne icke. Hon försummade måltiderna
och blev blek och mager. Hon började draga sig undan
människorna och gick som en drömmerska.
Allt oftare sökte hon sig ner till sjöstranden och slog
sig ner på stenhällen, där hon tagit avsked av Niklas. Där
« kunde hon sitta i timmar eller ibland halva dagar och bara
se ut över vattnet.
— Min älskade kommer inte tillbaka, kunde hon säga.
Jag vet att han aldrig kommer att svika, ty svek ligger
inte för hans natur, men jag vet också, att vi aldrig
kommer att bli lyckliga med varandra, jag kommer inte att
passa för samma liv som han. Det bästa vore nog att jag
finge dö innan jag möter honom på nytt.
Människorna som hörde henne skakade på huvudet och
sade: i
— Stackars Torborg! Grubblet kommer att stiga henne
åt huvudet och hon blir tokig...
De som spådde så fingo rätt. Torborgs grubblande
tankar blevo allt tyngre, hon slöt sig inom sig själv och um-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
