Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
gicks inte med någon människa. Alla försök att bringa
henne på andra tankar voro förgäves. Det mesta av sin
tid gick hon på kullen vid sjöstranden och vred sina
händer i förtvivlan. — När hennes lik en morgon hittades vid
stranden var det ingen som förvånade sig. Hur hon dött
fick man aldrig riktigt reda på, men det förmodades att
hon kastat sig i vattnet och drunknat — vågorna hade
sedan sköljt kroppen upp på stranden...
Såsom självspilling fick hon inte vila i vigd jord, utån
begrovs vid stranden, i närheten av den sten, där hon och.
Niklas gett varandra sina löften. Kullen kom att ifrån den
tiden bli kallad för Torborgsgraven...
Blott några månader efter ’Torborgs död kom Niklas
tillbaka. När han fick höra vad som hänt grep det honom
djupt.
— Hfter detta har jag ingen glädje av livet, sade han.
Den framgång som jag vunnit har krävt stora offer.
Bättre hade varit om jag lämnat studierna och stannat
hemma. Då skulle Torborg och jag blivit lyckliga. Nu är
allt förbi och hennes död vilar över mig.
Niklas sökte aldrig någon tjänst, han blev dyster till
sinnet och drog sig undan människorna. Överallt tyckte
han sig förnimma Torborgs skugga. Det enda som skänkte
hans själ lisa — hur underligt det än kan låta — var när
han fick stanna i närheten av Torborgsgraven. Där hade
de givit varandra sina löften och där hade hon kämpat
sin ensamma strid mot grubbel och själens förmörkelse
och där hade hon slutligen flytt från livet.
Niklas byggde sig en liten hydda i närheten av
Torborgsgraven och där levde han ensam under ett tiotal år, men
en mörk höstnatt blev även han borta i Vikens vågor.
Torborgsgraven blev fruktad av folket efter detta.
Ett hundratal år senare togs kullen bort, men ännu
viskar den vemodsfulla sägnen i vindens och vågornas brus
därute,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
