- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
95

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

05

Ännu för en sentida bygdeforskare som vandrar vägen
fram härute har det berget intryck av något mystiskt över
sig. Och det berättas ännu att när den stora stenen rullades
utför branten och hamnade i källan där nere vid
vägkanten, så hördes ett hemskt trollskratt där innifrån
berget.

Torpet Vankum var en gång i tiden utflyttat från
Mantebo-byn och i folkets mun fick därför även
båtsmanstorpet heta Vankum. Härom uppger Ekbeck 1828 att på
Mantebo ägor fanns två torp, varav det ena var båtsmanstorpet
”Vankom” som hade ett tunnlands åker och att här
försörjdes två nöt, fyra får och ett svin. Det andra torpets
belägenhet uppgives inte, men de båda torpens
”folknumerär” utgjordes av sex personer och backstugan som låg
inkilad i bergsbranten var inget namn på, utan hette
Vankum som det övriga härute.

Där i Petersberg var Nils Hellman född den 16 januari
1835. En knapphändig skolgång fick han, och just i
marsvintern 1844, då han var på sitt nionde år spordes att den
gode kungen hade dött. En dag hade Nils fått följa med
fadern och en forbonde fram till kyrkbyn, och när de kom
därute vid skogsbrynet började de förnimma
kungsringningen framme i Locknevi.

Det var som om fadern fått något vått i ögonvrån -—
han hade slitit av sig hatten och gjort ställningssteg där
på backkrönet, och hårt hade han fattat pojkens hand.
Och på sockenfolket där framme vid kyrkan var det idel
allvarstyngda anleten i de dagarna och veckorna, ty Carl
XIV Johan hade varit älskad överallt i bygderna.

En gång frampå sommaren var han med fadern fram
till Tofverums järnbruk, och där hade räcksmidet och
”manufacturen” givit honom den första impulsen till sitt
blivande yrke. Men kungsringningen för Carl XIV Johan hade
i alla fall gjort ett starkare intryck på honom än
stångjärnshammaren vid Tofverum.

Båtsman Hellman hade ju tjänat i åtskilliga år, då han
vid kassationsmönstringen i Karlskrona 1860 hade nödgats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free