Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
han liksom kamraten Ask lärt sig en hel del av läkekonst
och sårbehandling, som han sedan kompletterat med
huskurer och annat. I klaffens smålådor fanns det således
åtskilligt. Där stod koppningsdonet med årtalet 1753,
snepparen som man slog åder med, stöpblyet och
människobenet.
Det sistnämnda hade ju endast några få sett en skymt
av, och detta ”ben från körgårn” talade man inte gärna
högt till varandra om.
Rätt fram i klaffen låg en tjock bok med nötta
läderpärmar och mellan bladen stack skrivna lappar fram här
och där. Många trodde att detta var svartkonstboken ”som
han geck ätter”, och den tron tyckte Hellman att de
gärna kunde få ha. I själva verket var det ju hans egen
bibel och ingenting annat.
De många blyertspränten med olika medel och
medikamenter lågo hoprullade innanför och där fanns också en
skriven lapp som innehöll förteckning över alla
”förkastelsedagarna” under året. Efter dessa inrättade han sitt
eget arbete och vad han skulle företaga sig. Där låg
också knivarna, fårsaxen och hönsfjädrarna som man skulle
”pensle på mä”. ”Ritstickera” och svavlet hade han i en
av de övre lådorna.
Hellman kände formeln för att ”stämme blo”, och mot
ormbett hade han en dylik, så pass”skarp”, att den även
”geck te använde på djur...”
Och mor Johanna var inte sämre. I sin snedklaff
förvarade hon de underliga stenarna, påsarna med sina olika
innehåll av torkade örter och frö, samt flaskorna med sina
påskrifter. Där fanns också några tefat och ett par örlösa
kaffekoppar med olika satser i, kohornen, giktmärlan i
sitt ålskinn, ältstenen och voltakorset.
Till henne sällade sig ju de kvinnliga patienterna och
fingo hjälp.
Genom åren hade Hellman varit med om tre sorters
eldgörning. Det första var då eldstålet, fnösket och flintan
och sen kom ”svagelstickera”, som var betydligt bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
