Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
nom i sina böner, ty han känner sig ensam och olycklig.
Han skriver ofta — ibland varannan vecka. Han har
varit till julottan, men predikan var inte hållen på svenska,
och han förstår ännu inte språket så bra. Men han fick
njuta av att höra en sångkör sjunga så vackert. Han talar
om hur han brukar läsa de sånger som de båda beundrat
tillsammans, och som han brukar kalla ”hennes sånger”.
Han läser sin älsklingspsalm:
Jag i tysta skuggors timmar
Herrens lov förkunna skall:
Himlen af hans klarhet glimmar,
Jorden är hans fotapall.
O, min tro, du själens öga!
Skåda den som på det höga
dessa sköna facklor satt
att oss leda i vår natt!
Skrif på fästet, klara måne,
Skaparns milda majestät,
Och ditt bloss åt natten låne
att vi där ock se hans fjät!
Gläns utöfver berg och dalar:
Allt om Herrens under talar!
Kläd i silfver flod och fält:
Öfverallt sin tron han ställt.
Omsider blir det åter vår...
I ett brev från Olivia får han några liljekonvaljer som
han blir mycket glad över. När han tackar för dem,
frågar han om hon skulle vilja gå och se efter, ifall hon kunde
finna några flera och sända honom. Där han nu är, har
han inte sett till några. Han påminner henne om förra
årets liljekonvaljetid och önskar att han kunde gå till
henne med blomster, som då.
Han har varit i Des Moines på en högtidlighet i samband
med grundläggningen av en svensk-amerikansk kyrka, och
även varit med svensk-amerikanarna på en utflykt i det
gröna.
Senare omtalar han att det nu blivit strejk vid gruvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
