- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
135

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

se samma stjärnbilder som de båda tillsammans gått och
betraktat där hemma.

Han undrar om hon ser dem... och om hon kommer
ihåg honom då...

Han brukar gå och efterhöra sin post, och blir oerhört
glad när han får brev från henne. Oftast sätter han sig
omedelbart att skriva svar, medan minnena från
hemlandet och saknaden hålla honom vemodigt sällskap.

I sitt julbrev, daterat den trettonde december,
omnämner han ett par olyckor i gruvan och skildrar utförligt hur
hans broder denna dag räddats från att störta ner:

”Vi arbetade mitt över gruvan på en höjd av nittio fot,
och från en annan avsats femtio fot ovanför, kom ett stort
lager för en axel som användes vid maskineriet
nedfallande och träffade August i nacken så att han var nära
att förlora sansen och störta ner i gruvan. Men en kamrat
var stark nog att hålla honom kvar. :

Vi ha för det mesta det farligaste arbetet om
söndagarna och nätterna. Jag är ledsen över att behöva arbeta
om söndagarna. Endast en söndag sen jag kom hit har
jag haft ledigt.” i

Han ber henne att inte vara orolig för honom.

”Här är mycket kallt med ett snötäcke av nära en fot.
Det är skönt att se den vita skinande snön, men här är ej
några tallar eller granar som den kan falla på ... det blir
ej så vackert som där hemma. Blott i tanken kan jag vara
där och vandra omkring i furuskogen och blicka på
månen och stjärnorna. De ha nog även här samma
klarhet som där hemma, men det är ej detsamma för mig, nu
och då .... O, om jag tag gå hem den afton jag så gärna
ville. edulafton

Hån känner sig laystert stämd inför den stundande
helgen 1 det främmande landet. Han säger att han gömt det
sista äpplet hemifrån till julafton och att han skall besöka
en svensk-amerikansk . julotta. Han minnes den vackra
klangen från hembygdens klockor — han har saknat dem
mycket, och han ber henne att hon inte skall glömma ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free