Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Det hände till och med att kor försvunno ur ladugården.
Dåtidens löneförmåner tillät knappast någon mera
svällande hushållning för statare, men som den de fattigas vän
och beskyddare, nådig baron utgav sig att vara, lät han
sätta upp med en liten affär, där han sålde de
nödvändigaste varorna såsom sill, salt, brännvin med mera, till
lägsta möjliga priser. Ibland kunde det också hända att en
statare var skyldig för åtskilligt mera än årslönen, när han
beslutade sig för att lämna gården och söka sig till någon
annan herre.
Då hände det att han sade så här:
— Du min son! Du är skyldig mig dubbelt mera än din
årslön. Om du nu flyttar, så måste du betala din skuld.
— Ja, nådig baron, men min hustru och mina sju barn
har knappast mat för dagen, hur skall jag då kunna
betala min skuld.
— Ja min son, du har kanske inte så fett här hos mig,
men om du nu skall flytta, så säger jag dig att du får gärna
komma tillbaka, om du skulle tröttna på din nya plats.
Och det hände många gånger att statarna flyttade bort
några år, men kommo tillbaka igen.
Det var obegripligt hur rörelsen kunde gå i behåll, ty
alla försökte skinna sin herre, även om man vek sig
aldrig så många gånger och mumlade ”nådig baron”, då
han var inom synhåll. Kanske också räkenskaperna visade
dålig behållning, men då gick som vanligt ilskan ut över
befälet. |
— Bokhållare och ”spektorer” finns Stockholms gator
fulla av, men en ärlig arbetare kan jag inte få för pengar,
lär han ha yttrat vid ett sådant tillfälle, och kanske det var
en viss sanning däri.
Hans misstänksamhet tog sig ibland löjliga former. En
morgon, när kusken kom för att fora hästarna, det var väl
vid tre-, fyratiden på morgonen och i såningstiden, skrek
baronen från ett fönster i övre våningen:
— Kom hit kusk! Ser du något där borta på ängen åt
Hvittingehållet ? |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
