Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivan Svanström:
Slåttergänget i Hässelstad.
Det var i slåttertiden.
I den tidiga morgontimman, när daggen blänkte som
kristaller från alla blad och stjälkar och medan solen
försiktigt steg upp över horisonten och sände sina första
strålar genom morgondiset ned på slätten innanför den trasiga
kusten i ett av landets skönaste och mest omskrivna
landskap, surrade slåttermaskiner dragna av svettiga hästar.
Gräset föll med ett väsande för maskinliens snabbt
framrusande skär. Hela tunnland avverkades av en enda man
och ett par hästar. Slåttertiden andas en smula av tidens
brådska även den numera. Hästräfsor utföra vad tio pigor
förmådde, injektorer spruta upp höet där lika många
kraftiga karlar fordom användes vid inkörningen. Men det har
inte alltid varit så. Inte alltid har tidens brådska och
maskiners smatter förstört naturens frid eller rubbat
hävdvunna seder.
— Nej, tänkte Erik i Smestad, där han satt på sin nya
slåttermaskin och lät hästarna knoga uppför den sakta
stigningen upp mot gården, inte gick det så här lätt förr.
Hans far hade talat om för honom hur man samlats
från alla gårdarna i byn till slåtterängen. Då var han uppe
med solen. Redan klockan två eller kanske ännu tidigare
gick man ut till ängen eller linden, som skulle slåttras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
