Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Männen först med buskiga mustascher och stora
slokhattar, skinnbyxor och grova smorläderskängor. Ja, faktiskt
välklädda.
— Vilken skillnad mot nu, tänkte Erik, där han satt
naken till midjan och lät vinden fritt rumstera om i håret.
Efter kommo kvinnorna med räfsor. De äldsta först.
pigorna litet efter. Långa kjolar av randigt, hemvävt
linnetyg, blus av samma tyg och åtsittande långa ärmar. Över
den ymniga hårknuten satt ett brokigt huvkläde väl
åtstramat.
Erik tänkte på de moderna kvinnorna, de unga flickorna
nu för tiden. Han tänkte på sin lilla Greta och kunde inte
fatta hur det var möjligt för manfolk att upptäcka något
fagert hos kvinnorna, då de voro maskerade i en sådan
massa av det mest fantasilösa tyg, som någonsin
förekommit. Men kärleken är säkert lika gammal som jorden och
förstår att anpassa sig efter de växlande tidernas
varierande krav. Det var ju förresten på ett sådant slåttergänge
som hans far friade till hans mor. Ja, inte på själva festen
förstås. Sådant har i alla tider skett efter sådana
fester, när sinnena blivit mer eller mindre upprymda. Och
det hände ofta vid försommarens slåtterfester i den gamla
så kallade goda tiden. Både far och mor hade berättat om
sina tankar och sina upplevelser den där dagen och därför
visste Erik väl vad som förekommit. Därför lät han ännu
en gång berättelsen om slåttergänget i Hässelstad passera
revy medan han manade på hästarna ytterligare för att
sluta de fem tunnlanden till frukostdags. Maskinens
monotona smatter och en morgontidig gengastraktor på
Vivelsjösidan utgjorde ett ständigt motsägande ljud till tonen
i hans tankar, men småfåglarnas kvitter och vindens sus
i Ottingehammarens mäktiga furor voro en påminnelse
om alltings föränderlighet.
— Anders Jöns i Mellangården hade de största
slåtterängarna, och han var också angelägen om att få sitt gräs
slaget i god tid. Sedan långt tillbaka var det också vanligt
att årets första slåttergänge hölls i Mellangården. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
