Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
ten upphetsade sällar, såsom en ren och vit hellén. Han
talade:
— Här kommer ni tjugo mot en. Vad vill ni? Ni fega!
Ett hånskratt blev det svar han fick.
Nu hade de dansande observerat det inträffade och man
sträckte nyfiket på halsarna för att se en skymt av
antagonisterna. Hässelstadsbönderna och deras drängar höllo
krigsråd. Hur skulle de bäst kunna undsätta sin ledare?
Det började se hotande ut. Den smutsige drängen tog
ett steg närmare och Ingemar gjorde sig beredd. Han skulle
aldrig kunna slå först, men om han blev anfallen av denna
övermakt, så nog skulle han veta att försvara sig.
Spänningen stod på höjdpunkten. Spelmannen gjorde
förtvivlade ansträngningar för att avleda uppmärksamheten från
uppträdet utanför. Själv hade han emellertid varit en
riktig slagskämpe, innan han skadat sitt högra ben och blivit
invalid och därför ställde han sig tillrätta så att han såg
vad som försiggick. Hej, vad smällarna skulle hagla!
Men då plötsligt var det som en våg skulle ha klyvt den
stora folkhopen. En flicka trängde sig rakt fram till
händelsens medelpunkt. Hon behövde ej armbåga sig fram. Det
blev en öppning i de nyfiknas led. Drängarna vek undan
som barn, pigorna likaså. Man kände igen henne. Elin i
Mellangården. Hon gick direkt fram till drängen, som stod
framför Ingemar och gav honom en riktig örfil.
— Här har du! Och ni andra kan gå hem om ni inte vill
ha lika dant!
Drängarna skämdes och drogo sig undan. De kände ej
igen sin glada och kamratliga Elin. Hennes ögon sprutade
eld och hela hennes spensliga varelse utstrålade förakt,
när hon skrek:
— Ni fega uslingar! Packa er genast hem härifrån. Ni
har åtagit er att klå min Ingemar mot löfte av en kagge
brännvin. Det är simpelt!! Gå!!
Då sade Ingemar: — Gå bort till mor; jag tror, att hon
har litet kvar av vår kvällsvard. Ät och drick och kom
sedan och dansa med oss. Det är ännu långt till morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
