Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
nade till larmet utanför, som var värre än någonsin. Detta
hetydde rent ut sagt att vi inte kunde komma hem till
julen och att vi måste ordna helgen för oss i kojan bäst vi
kunde.
Och äntligen dagades det — en grå, tung gryning, som
liksom lyfte sig ur den vreda, rytande skogen utanför.
Vi fyra inne i kojan gläntade på dörren emellanåt för
att beskåda ovädret, men stängde den snart igen: stora
snömoln vräkte in, och spisen spottade ut gnistor och rök
som i fullt raseri.
Det var ett väder som man inte sett maken till i
mannaminne. Allt famnade snöstormen. Det sjöd, knirkade och
brakade och marken skalv under kojan, laviga
garomelgranar böjde sig som om de blivit kammade med en
jättekam, och yngre träd knäcktes av som tändstickor. Det var
ett dån och ett rytande som om alla avgrundens onda
makter sluppit lösa och dansat en vild ringdans över
skogsvidderna — och här sutto vi instängda mitt i eländet,
fjärran från all rar julmat och julglädje hemma i byn!
Vilken jul! Vilken jul!
Vessman var på ett miserabelt humör. Han var av nar
turen sur och vresig och snar till ilska. Vi yngre kallade
honom ”Getingen”. Nu var han förkyld, hade gått med
en strumpa om halsen i en veckas tid, och han hostade hest
och ihåligt. Och till på köpet var tobaken slut — och ingen
människa kunde ta sig hem ... Nej, det var inte lätt att
vara i Vessmans kläder. Nu gick han omkring i kojan,
ungefär som en tiger i bur, småsvor och trätte och var
inte god att komma i närheten av.
Berg gick även och ilsknade till, och då röko de ihop.
De trätte en stund, men tystnade — de skämdes väl över
att inte kunna lägga band på sig på självaste julafton.
Berg sa:
— Nej, de här ä för galet, dä ä ju ändå jul. Här måste
ordnas å lagas mat! |
— Mat ja! Vessman såg surt upp mot de tomma
matburkarna på hyllan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
