- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
175

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i75

— Nåja, man har väl lite grejor i matlådan, grymtade
Berg.

Och så böjde gubben sin kutiga rygg ned under britsen
och halade fram sin stora, blåmålade matlåda. Ur den
fiskade han upp de mest otänkbara saker: en påse
risgryn, lite rökt skinka, en halv fårbog, knäckebröd, några
konservburkar och en strut russin.

— Se, jag hade rakt som lite aning om dä här, sa” han
och plirade belåtet med sina pigga ögon. Dä ä minsann
inte första gången jag jular i en skogskoja, inte. Här ska
bli julafton lika säkert som amen i kyrka. Så ta dä lugnt,
du Vessman!

Och Vessman såg helt förlägen ut och det enda han
kunde säga var:

— Ja, jag säger då dä, jag säger då dä... men har du
ingen tobak?

— Ta dä lugnt, sa jag, morrade Berg tillbaka.

Så blev där ett riktigt julstökande i kojan. Berg hade
en gång i sin gröna ungdom seglat som kock på en
vedskuta, och nu kommenderade han som den värsta
skeppare. Matlagningen skötte han själv, skrällde med
stekpannor och kastruller, och snart stod matoset tjockt
mellan de timrade väggarna. Vessman fick hugga ved och
passa upp Berg vid spisen, och vi yngre kördes ut i ovädret
för att hugga en julgran.

— Att hugga julgran har alltid varit ungdomens sak,
menade Berg.

Vi grävde oss fram genom snön och den piskande
snöyran. Stormen nästan kvävde oss och de hårda snökornen
stucko som syluddar i våra ansikten. Vi funno en
grantopp som stack upp ur snötäcket. Den fick duga till
julgran. En trasig butelj blev den finaste fot, och när vi
ställde upp den i ett hörn på jordgolvet doftade det redan
jul i kojan.

— Men ljus? undrade vi och revo oss i våra rätt
frodiga peruker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free