Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
skog, som försåg brovakter och annan i kanalbolagets
tjänst fast anställd personal med husbehovsved och virke
till reparationer.
Denna skog sköttes närmast av en gammal humoristisk
hedersman, som i sin krafts dagar varit i Kongl. Skogs-
statens tjänst, men efter pensioneringen därifrån funnit
sig i behov av den extraförtjänst kanalbolaget erbjöd
honom. Skogen låg visserligen en dryg halvmil från hans
hem, men ”gamle jägmästar’n” var en kraftkarl ännu på
ålderdomen och klarade jobbet personligen ända tills han
fyllt sina åttiofem. Sedan fick jag hjälpa honom att
uppehålla tjänsten ytterligare fem år — en tid, vars härliga
minnen skola stå för min inre syn i oförbleknad glans,
tills jag kallas hädan eller — det alla goda makter
förbjude — blir så åderförkalkad att jag inte längre minns
någonting.
Jag nämnde bokhållare Sunnerdahl. När jag ibland var
med gamle farfar neråt samhället hände det, att ’den lille
mannen struttade oss till mötes, ivrig och andtruten,
fäktade med sin käpp för att göra sig uppmärksammad och
skrek:
— Äh — äh — ääh — skynda sej opp te inspektorn
— ääh — han vill tala —!
Farfar visste mycket väl, hur det var, men kunde
sällan neka sig nöjet att driva lite med budbäraren! — Jasåå,
sade han, lugnt och sävligt, då kan ’du hälsa honom från
mej och säja att i så fall lägger jag inga hinder i vägen.
Han får prata så mycke han vill för mej. —
Sunnerdahl blev regelbundet förtvivlad över den
bristande förståelsen, snurrade runt av idel nervositet,
fäktade med käppen, harklade och stammade:
— Ä-ä-ä-h, — horsch, tvi! — ä-ä-h! — dä ä ju dej,
han vill tala mä, vet ja!
— Nå så säj det då, så kommer ja tvärt, mente
farfärsgubben och klev med mjuka, knäande skogsmannasteg
iväg upp till den vita gården för att höra vad det rörde sig
om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
