Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
kan knallade uppför de tröttsamt dryga Hällabackarna
gick det utan kommando ”framåt sakta”.
Vid hemkomsten försummade aldrig Jon att låta
pisksnärten tjuta i luften ett slag, innan han lät skjutsen gira
babord hän in genom porthålet. Så gick det för halv
maskin uppåt huvudgången, några meter förbi trappan, där
han egentligen skulle ha stannat — detta därför att
kusken skulle få tillfälle briljera med sitt specialtrick och
visa hur fint Lisa och Lotta kunde göra stopp och back,
stryka tillbaka och stanna precis på rätt ställe. Utanför
stora ingången stodo ett par korta pelare, krönta med
stora stenkrukor, om somrarna fyllda med blommande
krasse. Det var pollarna, som man skulle lägga till vid.
Från sin upphöjda plats på kuskbocken slängde Jon med
aldrig svikande träffsäkerhet och kläm tömlyckan om en
av dessa pelare och skrek:
— Fast akter — landgången ut! Varpå han hasade
sig ner och hjälpte inspektorn att debarkera.
Även i sitt dagliga tal svängde sig den gamle kusken
med diverse sjötermer.
När han bittida om morgonen kom från sin bostad i
Svalskeppet nere vid strömkanten och dubbelvikt och
krokbent hjulade iväg mot stallet, försummade han sällan att
slänga ett öga upp mot flaggstångstoppens väderpil och
kommentera iakttagelserna med ett:
— Han står på norden än, sir ja, eller: — Han ä
nordost, laber te frisk, och så vidare.
Han skulle ha blivit sjöman, gamle Jon. Han blev kusk.
Men hans outrotliga längtan efter sjön gjorde att han
tog tjänst hos slussinspektoren för att ändå få leva med
på kant i sjöfartens värld och — låt vara på avstånd —
få se kaptener och styrmän på deras korta promenader
till och från expeditionen. När han fått Lisa och Lotta för
schäsen och äntrat kuskbockens kommandobrygga var
han inte längre kusk utan kapten på egen skuta. Då var
det inte en knagglig bygata han trafikerade med ett par
av ålder och vällevnad makliga ök. I sin fantasi plöjde
3. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
