Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Ekström:
Det röda skrinet.
Långt inne i den milsvida kronoskogen låg en mosse,
sond hade sitt avlopp i en liten bäck. Sommartid var det
bara en smal rännil, som strilade fram mellan stenarna i
den kuperade terrängen på väg mot bygden, strömmen
och havet. När vårfloden kom, växte den, blev bred och
kraftig, kastade sig utför berghällarna, tumlade fram i
sin nedskurna fåra över ängarna vid Frustugan och sökte
på bästa sätt göra skäl för sitt föga poetiska namn:
Skvalbäcken. Sista torpet den passerade hette ävenledes
Skvalbäcken, ty den som en gång för länge sedan när torpet
var nybyggt skulle hitta på ett namn åt det hade ingen
fantasi. Därifrån och till Frustugan var det en styv
kilometer, men ner till bygden nära sju.
När torparfar i Skvalbäcken kom ut på sin
förstugebro i den tidiga gryningen en kall novemberdag för att
efter vanan ta sig en titt på vädret innan arbetet började,
såg han ett flackande, brandrött sken över grantopparna
i väster och begrep genast hur det var fatt: Frustugan
brann!
I en hastig vändning fick han familjen väckt och i
kläderna, Svarten spändes för skrindan och det bar i väg så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
