Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
att bli så högt värderad, så var och en gjorde sannerligen
sitt bästa, både i fråga om att bryta fort och väl.
På den tiden hade så gott som varenda bonde sin egen
bastu. Den användes både att mälta säd i, röka fläsk, och
så naturligtvis vid hörbrytningen.
På en del ställen torkades hören under dagen, och så
börjades brytningen i skymningen om aftonen. Vid
åttatiden om kvällen brukade mor själv och någon av de mindre
barnen komma med mat. I regel bestod välfägnaden av
en rågbrödsskiva med smör och ost på samt en bit
risgrynspannkaka, eller råmjölkspannkaka. Maten bjöds
direkt ur händerna och togs emot, och lades ut på knäna,
därifrån åt man med fingrarna så fort man kunde. Det
fick inte bli några långa ”puste” för det var drygt arbete,
och i regel var det inte slut förrän framåt tolvtiden på
natten. Då gick man hem till gården, och här väntade då
det riktiga kalaset.
Den traktering, som var mest vanlig på dessa kalas,
var ärtvälling med fläsk, kött och korv samt rågbröd —
i vanliga fall brukades havrebröd till vardag på gårdarna
— så bjöds på risgrynsgröt med sirup samt sötost eller
stekt brynost.
På en del gårdar brukade man torka hören under
naftten, och då börjades brytningen vid tretiden på ottan. Då
bjöds i regel lite välfägnad innan brytningen började, och
sedan höll man på tills allt var färdigt. Och då var det
liksom en oskriven lag att allt skulle vara klart tills solen
gick upp.
Jag och Sven på Fållen brukade få gå omkring rätt
mycke och hjälpa till vid brytegillena. Vi hade gjort det
i många år, och var nog rätt så bra upptränade i arbetet,
och naturligtvis voro vi inte lite ”käria” för vi fick gå
både nära och långt borta.
Bland alla ställena vi var på, fanns inte något som var
så roligt att få gå till som Jöshult. Kanske var det
flickorna där, som drog mest. Det var nämligen tre stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
