Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
fasligt granna och duktiga ”flecke”, och dom hade både
jag och Sven uppriktigt sagt ett gott öga till.
I Jöshult brukade det vara vanligt att torka hören på
natten, och det var de två flickornas göra. Vi visste om det
så väl på förhand. Och så fort det blev riktigt mörkt
brukade vi gå till bastan. I bastuskjulet stod bråtorna och
där tog vi var sin bråta, klapprade några kraftiga slag, så
att flickorna säkert hörde oss och kommo ut. Då slängde
vi bråtan på ryggen och sprang åt var sitt håll så fort vi
kunde. Så ställde vi ner bråtan, klapprade några tag igen,
och så sprang vi ett stycke igen. Flickorna satte förstås
efter oss allt vad de kunde hinna, och det dröjde i regel
inte så länge, förrän de tagit fast oss. Och då följdes vi
åt till bastan. Därinne väntade oss i regel en stor korg
eller skrin som innehöll de allra läckraste godbitar man
kan tänka. Där var kornmjölsvåfflor, råmjölksringar,
potatispannkaka, äpplen och små päron samt oxelbär. Här
satt vi runt omkring elden och stekte oxelbär och päron
i eldmörjan, åt vad vi behagade ur matskrinet, pratade
spökhistorier och tokades med flickorna på alla sätt och
vis. Ja, jag glömmer aldrig så roligt det var.
Vid tretiden brukade fader Lars komma i sällskap med
sin mor, det vill säga flickornas farmor. Hon var en nära
nittio år gammal, giktbruten krokig gumma, men hon
trodde inte att hören blev riktigt bruten om inte hon var
med och lämnade ut lockar. De hade en kantig lykta med
ett brinnande talgljus i, som hängdes i bastuskjulet. Ett
par grannar kommo också samtidigt. Det gick alltid
lekande lätt att bryta hören i Jöshult. Vi karar bröt före,
och kvinnfolken bröt efter, och det var rakt som en
tävlan vem som bröt sin lock fortast och välast.
Men så ett år hade Nisse i Grysnäs och Jonas i
Mjöhult gått och fjäskat in sig hos Klas i Jöshult, så dom blev
bjudna till brytegillet om hösten istället för jag och Sven.
— Milda makter så ilskna vi blev. Och allra värst var
förstås att vi visste att de också fjäskade för flickorna. Om
vi hade trott oss på dem så hade det nog blitt smörj av,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
