Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. GöÖtn:
Nämndemannen.
Det var alltid roligt att råka den gamle
häradsdomaren. Pratsam var han och en hel del hade han ju varit med
om under sin långa levnad.
Nu har vi återigen träffats och strax var han i
berättaretagen.
— Jaha, jag ska sä er, att de va inte vidare trevligt för
mej, når ja valdes te nämdeman för femti år sen ätter
gamle Anders Bengtson. Ja va så gott som bara pojken
då. Ja hade nyss fyllt tjufem år å blett bonne strax innan
ja ble vald. Nock va de konstigt å överta den gamle
nämdemannen alla arbeten inom socknen. Ja sa ju nej, när
den gamle föreslo mej, men ja hade inte ett dugg å sej te
om, för dädära då hade den gamle gjort upp hemma hos
sej, når han hade socknens sex storgubbar hos sej, å di sju
som va samlade va dä ingen som opponerade sej mot
varken ute i socknen älla på nåra stämmer.
Far å mor va ju gamla å hade vatt mä under Anders
Hanssons långa å nådia regering, å farfar hade vatt gu’-
far åt Hansson, å han kunne honom utante.
Når Anders läste sej fram, va han tre alnar lång, å över
skuldrorna va han lika bre som en å di störste bönnera.
Bå hans far å mor å hela socknen undrade va dä skulle bli
å dä barnet. Men han höll på å växa, å når han mönstrade
5. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
