Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ut från däcket och hamnade nära intill männen på land,
som fastgjorde denna vid ett träd därnere.
Och så började välkomstceremonierna. Man återsåg
varandra. Och det låg ganska mycket i detta. Människor
som väntat och längtat efter varandra återsåg varandra
igen. Man glömde för tillfället allt annat och blev fullt
upptagen med sina känslor.
På kvällen blev det fest. En stor eld tändes i
skymningen nere på den öppna platsen vid stranden, ty det
började bli en smula kyligt. En eld var nödvändig. I dess
närhet kände man sig trygg. Mörkrets och den närliggande
mystik och hotande farligheter kom aldrig så nära inpå.
En eld hade en enastående förmåga att ge mod hos
människorna.
Allt efter som timmarna gick steg feststämningen. Man
hade anledning att fira männens återkomst, ty för det
första var alla välbehållna med hem och för det andra
hade de haft tur under sina härjningar i det främmande
landet, och stora rikedomar hade ide med sig. En kyrka
hade de rövat och kommit över stora silverskatter. Det
var minsann något att pryda hyddorna med! Dessa
skatter låg fortfarande kvar i skeppet, och först på morgonen
ämnade man föra dem i land.
Septemberkvällens trolska skymningsslöja föll allt
tyngre över havet och kustlandskapet. Folket rörde sig
som mörka skuggor runt den värmande, skyddande elden,
vars lågor steg höga och flammande och sprakande mot
kvällshimlen.
Det var stor feststämning.
Längre neråt stranden låg skeppet, som kommit in.
Det vilda drakhuvudet reste sig stolt i fören, det gungade
sakta då och då. Månen steg upp i öster, över det lugna
havet. Människorna påverkades av detta. All hednisk patos
nådde liksom kulmen nu, när månskenet gav denna
oförklarliga, trolska stämning åt landskapet.
Men det var en man bland de församlade, som icke blev
«gripen av den allmänna berusningen. Han satt tyst för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
