Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
själv vid elden med blicken stelt och oavbrutet riktad in
i de flammande lågorna. Då och då såg han sig omkring
för att iakttaga de församlades göromål. Det var något
beslutsamt men även lömskt i den blicken.
En stund senare reste han sig, blev stående vid elden
och såg sig omkring. Samtliga var upptagna med sig själva
och av festens extasbetonade stämning, och ingen lade
märke till mannen som avlägsnade sig från elden.
Det var skeppets hövding.
Reslig och kraftfull gick han sakta mot skogen över
den röjda marken, vände sig om ett par gånger för att
utröna om någon iakttog honom. Men ingen visade något
tecken att ha iakttagit hans avlägsnande.
Då steg han in i skuggorna bland träden och den
skyddande skymningen. Under en risig gran blev han stående,
dröjde där, mörk och reslig, betraktande byn med de
festfirande människorna. Hövdingen log ett hårt och
gäckande leende. Hans vita tänder glimmade. Det blixtrade till i
hans mörka ögon.
Så försvann han ner mot stranden ...
Sakta, smygande... Mot skeppet... som avtecknade
sig mot österhorisonten . . .
Men den glada festen fortsatte. Först när solen skulle
stiga upp borta i öster mattades glöden och den intensiva
livsbejakelsens heta patos i folkets blod. Då rullade man
ihop sig inne i hyddorna och somnade.
Man sov länge och vaknade först mot middagstiden
med tungt, värkande huvud som minne av festen.
Efter en stund spred sig ett rykte genom byn — ett
rykte, som kom samtliga att stanna av i sina
morgongöromål och bli stående med ansiktena fulla av förvåning.
Kunde det verkligen vara sant? Man hoppades att det var lögn.
Sedan rusade man ner till skeppet — begav sig ombord och
konstaterade att det var sant.
Den stora, vackra silverskatten var borta! Den var
helt enkelt försvunnen. Stulen!
Så stod folket där och såg oförstående på varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
