Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
jag gärna skall taga emot stryken, bara du låter Elin gå
fri.
— Jag har ingen lust att slå dig. Därtill älskar jag dig
för högt. Skulle jag slå någon, så vore det Elin — ifall du
börjar krångla. Där har jag min möjlighet att få dig
medgörlig. Du skall också tänka på, att Elin inte bara är din
flicka. Hon är också Blanks och vem vet om hon inte har
ärvt något av hans olater. Jag hatade den mannen, jag
hatar till och med hans döda mull: Men för din skull vill
jag försöka betvinga mig och om jag skulle bli häftig, så
säg bara de orden: Kom ihåg, Nord, att jag ändå blev
din!
Kersti nickade. Hon hade inget val. Hon måste göra
allt vad hon kunde för Elins skull.
Nästa söndag lyste det första gången mellan
soldatänkan Kersti Blank och soldaten Emerik Nord.
Två dagar efter bröllopet begick Elin någon liten
förseelse och Nord ville slå henne, men Kersti ställde sig
emellan och sade:
— Jag blev ändå din, Nord.
Han blev blek som ett lik, men rörde inte Elin.
Äktenskapet blev i själva verket mycket bättre än
Kersti tänkt sig. Nord förgick sig väl ibland, men när hon
påminde honom om de ord han sagt före bröllopet, blev
han lugn. Mot henne var han alltid god. Att han inte kunde
med Elin förstod man av mångt och mycket, men det var
ändå ganska sällan, som han tog i med hårdhandskarna.
Kersti förstod nu, att han verkligen älskade henne. Det
var Blank han hatade och detta hat hade gått i arv på
Blanks barn. Kersti insåg också, att Blank kanske inte
varit riktigt utan skuld. Rivalskapet hade kommit även
honom att förgå sig. Det måste ha känts bittert för Emerik,
när han gjordes till en narr.
Makarnas ekonomiska förhållanden voro goda. Nord
höll torpet i bästa skick och var dessutom en god och
eftersökt arbetare, som med hänsyn till den tidens lönetaxa
hade bra inkomster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
