Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
och var allt annat än populär. Den saken tömde de en stor
mugg öl på.
Men borta på kreatursvallen rådde ett helt annat liv
och intresse. Där fanns ju skojare av ett helt annat slag
— Ööverdängare, som kunde knyta opp både den och den
hästkarlen, eller göra den mest fördelaktiga kohandeln.
Spekulanterna köpslogo och domderade, mätte och
klämde, kikade hästarna i mun och revo sig själva i skallen.
Hästarna gnäggade, oxarna och korna råmade och
stutkalvarna bölade. Här gällde det ju att byta fördelaktigast
och att från början söka hålla priserna nere och framhålla,
att på den eller den marknaden skulle det gå att köpa opp
så mycket djur som helst, betydligt billigare. Och nog
kunde man vänta till Ränneslättsmarken vid Falerum,
eller någon senare, ty man var visst inte så angelägen i
dag...
Detta knep lyssnade vanligtvis inte gubbarna på. De
voro härdade och svarade istället att de inte voro tvungna
att sälja sina djur — och inte skulle de få se dem på några
flera marknader heller, ty de hade foder i överflöd åt dem
där hemma. Men så uppenbarade sig andra spekulanter
och buden stego undan för undan — man klöv den sista
tian mitt itu, ”slo ihop” om priset och gick bort till
närmaste stånd att ta köpsupen. Kommersen med krittren
blev mycket livlig, bara man kom i gång, ty det var ju
alltid lite trögt i portgången. Men den saken var det som
Isak i Holmtebo och hans kumpaner lättade under på, med
innehållet i sina buteljer.
En redi dragnagel spött man inte åt, och på lite
vingliga ben tog man dagen som den kom.
— Den här märra ä fallen ätter Kung Bele, så dä ä
ett djur för hele dan, dä... menade Jonte. ”Kung Bele”
var en nordsvensk hingst premierad med AB, som ägdes
av Dalhems hingstförening, och ståtlig var han ju.
Så långt som från Hallingsbergs socken såg man
Mårtensson i Dröppstad år ifrån år stå där med sina särdeles
granna oxar, vilka alltid samlade spekulanter och inbringa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
