Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
de ett mycket högt pris. De voro en ögonfägnad för varje
förståsigpåare och talet gick ju att maken till stöddiga
kreatur fanns inte att uppleta på hela marknaden. De voro
uppfödda helt och hållet med avseende på försäljning här
— hade aldrig använts som dragare och voro ordentligt
uppgödda och smällfeta.
Om någon var välkänd på Eds-marken, så var det väl
Mårtensson i Dröppstad — det var då säkert...
På andra marknader i orten fick stundom
lantbruksinspektor Boréll vid Ankarsrum i uppdrag att köpa in
djur. Hösten 1882 — samma höst som skolhusbygget i Ed
planerades — inköpte han således åtta par ”stall-oxar”
på Locknevi marken för Eds bruks räkning. Oxzxarna
betingade sina två tusen kronor, eller något mindre än tre
hundra kronor paret. Och påfösaren som skulle driva dem
landsvägen från Locknevi till Ed betalades med två
kronor för den färden. Att föra en ko Ankarsrum—Ed
betalades med blott hälften.
”For å köpe billit i Vemmerby”, var ju ett gammalt
halvt ironiskt talesätt. Det kunde äga sin grund tills Östra
Centralbanan blev färdig, men sen blev det ju en direkt
transport till Linköping och vidare, och detta var något
helt annat än kreatursfösningen efter landsvägarna.
Västerviks marknad var alltid dyr och det visste man ju av
gammalt, att Eds-marken var mycket fördelaktigare
beträffande kreaturspriserna. Men bland de gamla fanns det
många som i alla fall runkade på huvudet och sa:
— Ja, dä ä andre priser på kretter nu för tin — anne
va dä torkåret 68 å 69. Då va en ju tvongen te sälje å halve
si djuroppsättning, å då sjönk prisera alldeles förängselitt.
Ja minns, sa Jon, att e kvige betaldes må sådär
femtantjuge, å feck di hundre för en oxe så va dä bra...
Annat var det med Petrus — under ruljansen hade han
kommit ivägen för en hästbytare och i fyllan och villan
hade han bytt bort sin häst och fått en ”krubbitere”
istället. Hemkommen fick han ovett av käringen så att det
haglade om öronen på honom, och det hjälpte inte att han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
