Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
sar, vilka hade ett stadgat rykte om sig för hög kvalité
och slitstyrka.
Strax efter midsommar satte hon således igång och
började skära till vad hon vävt under vintern, våren och
försommaren. Och det hände ibland, att hon trots allt
ändå inte såg sig god att hinna med vad hon hade tyglager
till. Flon måste då anlita någon av granngummorna, som
efter styckpris satte i knappar och sydde linning kring
halsen och ärmarna, vilka voro för tjocka att kunna utföras
på maskin.
Blusgumman var ärligheten själv. Hon hade kredit på
såväl blustyget som tillbehören hos sin leverantör, och
betalade det alltid punktligt dagen efter marknadsdagen.
En annan gumma, som likaledes hade namn om sig att
vara rättrådig i sina affärer, var Johanna från Frödinge,
vars lager bestod av enklare bordsknivar, gafflar, skedar,
slevar och dylikt av brittannia, samt cikoria, randiga
förkläden och hemmavävda band. Hon åtföljdes av sonen
Johan, som var hennes packåsna. Affärerna gingo alltid bra
och så ofta tillfälle därtill gavs, antydde hon att hon
övergivit sin gubbe på grund av hans ”oredi”het i affärdera”...
— Se, hans affärsmetoder kunde hon då rakt inte
gilla... ”Nää, då — hu väle”...
Runt om i stugorna funnos ju ännu ”wardare” — de
där gamla silverrovorna, som kanske gått i arv, och det
var dessa som gubben hennes, bland så mycket annat, ville
komma åt. Var han såg en sådan hänga på sin väggspik
över utdragssängen, var han framme och ackorderade den
till sig för rakt ingenting. Utkommen vände han upp
verket, slängde detta från sig och behöll endast boetterna som
voro av gammalt silver och försedda med årsstämpel.
Boetterna voro tjocka, och när han sedan sålde dem efter
vikt hos guldsmeden i stan, fick han inte så lite för dem.
Sjöström, som gick där med sina stora pynglingar eller
säckar över axeln och alnmåttet i näven, ansågs vara en
sorts västgöte och i följe hade han ett halvfjolligt
fruntimmer som hette Lotta. När de sedan fingo Johan-pojken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
