Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helga Lindberg:
Mot livets afton.
Eftermiddagssolen sken varmt in genom det höga
västerfönstret, som till hälften stod öppet. Gardinerna rörde
sig sakta, och några svalor svirrade i trånga cirklar kring
takåsen, där en hel rad hungriga ungar sutto väntande.
Vinbärsbuskarnas röda klasar lyste ur sitt bladverk, men
varje afton, då slåtterfolket fått fritt för dagen, tunnade
klasarna ut och minskade i antal.
Gamla mormor Maria höll de knotiga, blåådriga
arbetshänderna knäppta över täcket. De måste vara sysslolösa
nu, deras verksamhetstid var förbi. Nu kunde de endast
knäppas i bön, eller darrande stryka över dottersonens
ljusa lugg, då han höll henne sällskap, medan föräldrarna
och de äldre syskonen arbetade ute på mad och
ängsslåtter. Han var så snäll och ivrig, pojken, att schasa bort
någon näsvis fluga eller att varsamt lyfta hennes blanka,
svullna ben i ett vilsammare läge. Den fruktansvärda,
smygande sjukdomen hade nu nått sitt sista stadium, men
Maria fruktade ej för uppbrottet. Hennes liv hade präglats
av djup, nästan barnsligt förtroendefull religiositet,
grundlagd i barndomshemmet.
Jag lär mig dö, förrän jag dör,
så skall, när hän jag skiljas bör,
jag ej för döden rädas...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
