Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
De orden voro skrivna med kantig stil på Marias
gulnade postillas pärm och till yttermera visso understrukna
med ett brett streck.
Julisolen närmade sig sakta skogstopparna på andra
sidan sjön och körsbärsträdets skugga kom krypande ända
fram till fönstret. Ett hölass skramlade förbi, väl det sista
för dagen, ty nu var tid att hämta hem korna från hagen
och börja kvällssysslorna. En skälla pinglade långt borta
och gossen lekte stillsamt med ett par klossar. Medan det
omärkligt lider mot kväll, försjunker Maria i
vakendrömmar, klara och rediga, som hennes eget förstånd.
Det är en soldrucken majmorgon i mitten av 1800-talet.
I Hunnamåla i Urshult lyste alla äppelträd som skära
jättebuketter mot den blå himlen. En gänglig flicka i läsåldern
kommer tankfullt vandrande utför byvägen. Hon är enkelt,
nästan torftigt klädd och under den blommiga
bomullsschaletten krusar sig pannhåret i små lustiga, blonda
lockar. Just där vägen gör en sväng, vänder hon sig ännu en
sista gång om och vinkar upp mot stugan,
barndomshemmet, och samtidigt blinkar hon sönder några tårar. Det
känns så tungt, så vemodsfullt och ovant att lämna far,
mor och småsyskon, för att taga tjänst hos en bonde i
socknens västra del...
Men hon är ju stora tösen nu, konfirmand i vår av
självaste Per Nyman, den riksbekante läsarprästen. Nu
måste hon börja bidraga till sin egen försörjning, och
hemlängtan, som redan börjat göra sig kännbar och som
skulle följa henne genom hela livet, den måste hon
bekämpa med all kraft. Förresten, ensam blir hon ej, de
käras tankar ska följa henne och så minns hon prästens ord
om Den Himmelske Fadern som vårdar sig om alla. En
sista blick mot hemmet: Brunnens hävstång pekar
symboliskt mot vårhimlen och Maria Johansdotter begynner
sin vandring ut i världen...
Åren ha ilat rätt fort. Det har varit tung möda, arbete
och försakelser, men även glädjeämnen. Den unga flickan
har utvecklats till kvinna med starka armar och ståtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
