- Project Runeberg -  Pennorna / 1947 /
203

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

täcket över huvudet var det en osynlig hand som drog
det av honom. Nu började han bli allvarligt uppjagad, men
behärskade sig och drog åter på sig täcket. Då slets det
av med ett våldsamt ryck och sängen började svänga som
i sjögång. Det blev för mycket för muraren. Med ett
språng var han på dörren och störtade ut i förstugan och
vidare ut på gården. Vid flykten tyckte han sig höra ett
hest skri, som skar genom märg och ben.

Aldrig mer skulle han söka några skatter. Redan i dag
ville han resa från gården. Han hade fått nog av spöken
för sin del. Ryktet om murarens upplevelser spred sig till
allt gårdens folk och över hela socknen.

Gårdssmeden Andersson berättade många år senare
att man efter den här historien bröt upp golvet i
”skafferiet”. Där fann man ett litet barnskelett, som fördes till
vigd jord. Därefter upphörde spökerierna.

Eller också var det den nya tiden som inte spökena
tyckte om. i

En sommarkväll 1920 hade rättaren med hustru och de
äldsta barnen gett sig ut till Ålogen för att se på när
ungdomarna dansade. Det var en ljum och härlig sommarkväll.
Syrsorna spelade på de daggvåta ängarna ner mot ån, en
ko råmade uppe vid Hvittinge och tunna sommarmoln drog
liksom fjäderlätta slöjor fram över den i aftonrodnadens
purpur färgade julihimlen. Spelmannens dragspel, det
taktfasta stampandet av ungdomliga fötter mot det
blanknötta golvet, myggornas surrande och nattfåglarnas läten
smälte samman till en ljuvlig sommarharmoni. Veckans
arbete var slut och statarna och torparna hade släppt sina
vardagliga bekymmer. Rättaren och några äldre gubbar
satt under de mäktiga tallarnas skugga och jämförde förr
och nu.

— Ja, tänk vad det har ändrat sig, menade rättaren.
Min far kunde berätta om torparnas villkor förr. Hur de
fick gå långa vägar till dagsverke. Min farfar var torpare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 19:38:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1947/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free