Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
i Nydalen under Forsby och hade tre fjärdingsväg att gå
fram till gården. Han var stor och stark och brukade
berätta om ”oväderstisdan”, den 29 januari år 1850, som
länge levde kvar som ett dystert minne i bygden. Det var
ett fruktansvärt oväder som bröt ut med våldsam kraft
så där vid middagstiden. Stormen, kylan och snön var så
besvärlig att inget arbete kunde uträttas vid gården.
Torparna fick därför gå hem med detsamma. Min farfar gick
och gick, kämpade steg för steg fram genom skogen. Han
var nära att duka under, men han pressade sig fram
närmare och närmare hemmet, där hustrun och barnen
otåligt väntade honom. Först klockan två på natten kom han
fram till torpet och stapplade mera död än levande över
hemmets tröskel. Det berättas också att kuskar blevo
sittande på sina åkdon och både karl och dragare hittades
ihjälfrusna.!
Gubbarna nickade samstämmigt. Jo det var tider för
fattigt folk. Nu hade man ju åtminstone bröd för dagen
och i många fall hade arrendeavtal med kontant ersättning
efterträtt de hårda torparkontrakten. Rättaren talade om
att han hade arrenderat torpet Grindtorp och skulle flytta
dit till hösten, men där var ju kontantarrende.
— Så nu blir det att sluta med ringandet i
vällingsklockan snart och förresten börjar det också på att bli
omodernt, sade rättaren inte utan vemod i rösten.
Ännu i några år fortsatte vällingsklockan att ljuda ut
över Åkerholms ägor, men nu hänger den där i sin
fallfärdiga ställning utan rep såsom ett minne från tider som
varit. Otaliga människoöden kunde den berätta om.
Minnen och sägner från svunnen tid. Heta kärlekslekar i
berusande vårnätter, svåra slagsmål ungdomar emellan,
skriande svält och utmärglade barnungar, trätande kä-
1 Enligt anteckningar av framlidne målarmästaren F. O.
Andersson i Skedaborg, Skeda, inträffade första söndagen i advent
1871 ett fruktansvärt snöväder med stark köld, så att folk fröso
ihjäl på hemvägen från kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
