-13 huru verkligen illa den annars så beskedliga Clara gjorde," De båda cleganla damerna promenerade till Lagmanskan Lagerbalks hus för att träffa sin Cavaljer. Den unga Löjtnanten var en fint vext herre med ett blekt, churu eljest vackert ansigte. Fru Landeborg fäste en nyfiken blick på honom och kände ett lfligt deltagande för det lidando, som uttryckte sig i de bleka dragen. Äfven han betraktade den unga enkan med nyfiken uppmürksamhet, och hans öfvade blick öfverflög hastigt hela bennes behagliga gestalt,medan han med lätt artighet trädde emot henne, för att af Fröken Hjertenflyckt blifva presenterad. Menniskan är aldrig mera benägen alt tro på elt öde, än då det galler hennes hjertas angelägenheter, Den förutgående egna stämning, som gör bjertat öppet för intryck af kärleken, vill man så gerna skylla på en