Och sist litteraturens - som ar ett fäben. Visst svika tidens tecken en dum prøfet, Som alltid sladdrar mera än ens han vet. Men om han har med oxhud beklädd sin panna, Så kan han göra lögnen till jnst det sanna, "Var icke arg, o Arge! var ej så skarp. Ej många fiskar fastna i gallsjuksvarp. Men Löfligt allvar, Argus, och klokt tillika. Plär vinna folk till vänner, som icke svika." "Yfs icke, o Minerva, af herrars gunst. De granna orden áro dock idel dunst. Ett ärligt hjerta galler dock mer ån sladder, Och andra mävners dom ür ditt ryktes fadder."