Men Herr Vesper var icke den, som, dät sé hastigt afskräcka sig, Han grep cyclopen i häret och begynte ur fulla kinder blåsa eld på honom tillbaka, Den frimodiga grep eyclopen i bröstet, och letade efter någat att sticka ut hans Öga med. Herr Vespererböd sin gadd, och den mnntra åtog sig att hål la den motsträfviges armar, medan den fris modige fortfor att halla hans hufyud. Cyclopen gjorde några häftiga bemödanden att slita sig lös och åtminstone sveda de andras polisonger och ögonbryn, om han icke kunde förblinda deras syn med sin eldsprutning. Men de förbittrade fenderna läto honom bläsa, brydde sig icke om sina svidande fysiognomier, utan ansträngde alla sina krafter att hälla honom, Hert Vesper kief pp på bordet och satte sig grensle öfver hans bröst, för att fallborda den blodiga operalionen I detta ögonblick sprang dörren upp