一7 han sig på tárna, Törbatt ckuund blickh paf verode iskyllrande gardisteruas ledór.nMénid allt hvad den lilla herro fick den nåden atton beskåda, bestod uti thronhimlarne, somthögtis uppburna, svafvade öfver grenadier-mössort ua,ibajoneltspetsarna ochfolkhopens lnifvudoo den,som sträcktes så längt halsarna räcktegiz för att!begapa dessa Majestätets luftigain signierpdgphen Mnnodsail ata Fögaipöjd med sitt missöde, att endastfå! se en skymtaf den han sågerna velat se på nörmare häll, satte Boklällaren händernai fickorna af sin hvita, engelska rock, och drog sigundan åt den fölktomma sidan af bonggården; för att tänkaö pá fden sköna i gredelina kappantsom han icke hann attl ens se rigtigt i ahsiglet. Då/ kom der en hvassnäsig person i brun rock med stora tänder, hvilkentoghonom i armenoch sadeó "Hvadifan,skall inte herrnhurra fövden nya prinsen?"