85-Fändrik Adolph, brodern, helsade flygtigt på Ma Bonne, och gick genast att kyssa sin syster. Fändrik August, kusinen, stannade något längre hos Ma Bonne för att tala med henne, under det hans ögon öfver hennes hufvud - hon var liten till vexten, staekars gumma - mönstrade hela samlingen af rara blomrmor eller snarare knoppar. Den eleganta herrns kännareöga halkade med välbehag öfver en ren panna hos den ena, elt par eldiga ögon hos den andra, en oheskriflig söt mun hos den tredje, och en blyg ljuf rodnad på den fjerdes hulda kinder. Hans blickar stannade slutligen på A- mália, oeh, som hon dels var den vackraste, och dels oekså den mest utbildade, tycktes han betrakta henne med särdeles uppmärksamhet och intresse. Slutligen gick han också fram till Therese, Amalias granne. I stället för att tala med sin kusin, började han likväl att be-