en arlig hälsning steg han upp till Amalia i vagnen, och denna fortsatte sin yäg. I början var den stackars flickan så ängsig, att tararne darrade i hennes ögonhar, men han lugnade hennes fruktan med den största artighet. Han var så söt och beskedlig, att hon sart gåf sig till freds. s znol sm unop Då vagnen ter stannade, förde han hen- -lnáy aobd sbih ne upp i ett rum, der elt stort förråd af klädningar och masquer var uppstappladt på bord och yäggar. En artig fru, som förestod magazinet, hjelpte den förvanade och glada flickan alt välja tvenne de vackraste turkkostymer för sig och Therese. Sedan flickan genomsett och beskådat de mänga grannläterna med en nyfikenhet och ett noje, som till slut började förefalla Fändriken nägot trákiga, lofvade han vidare bestyra om, att hón och kusin Therese sen Pennritningar. 5