1二113 Huru snart'är icke ett flickhjerta uthil dadt — och till och med ett flickförstand? Therese blef alit mera melankolisk, Amalia allt mera slug och inbunden. Deras vänskap hade kallnat, men ingendera ville tillstå det. Derföre rådde emellan dem'ett besynnerligt, spändt förhällande. Amalia hade varit att beklaga, om hennes vän icke emot Ma Bonne och kamraterna iakttagit den strängaste granulagenhet och tystlätenhet. Men till saken. Det led emot hösten och Amalia fortsatte nästan hvar vecka sina besök hos förmyndaren, hvilkens sjukdom snart blef obotlig. Han blef, då läkaren slutligen förberedde honom på döden, helt bekymrad och ängslig. Hans samvete räkade i klämma, och han tänkte uppå huru han skulle åt Amalia kunna rädda det arf han förut behändigt stoppat i sina fickor. Den sluga flickan, som nu bättre förstod sig på verlden,Joch af Fándriken blifvit väl instrn-